Ta-daaaaa!

Kolla - Fie är sjösatt! Jo, visst, hon hänger i kranen men det är helt klart nödvändigt... annars skulle hon sjunka som en sten. När hon sänktes ner i vattnet lät det som ett vattenfall inne i henne! Hua.

Det klurigaste var att traktorgubben som behövdes för att flytta Fie fram till kranen var på födelsedagskalas och inte alls var intresserad av att jobba.

Men - vi bor ju mitt i bondeland, och här finns det gott om andra snubbar med traktorer! Vilken tur att jag känner en av dem tillräckligt väl för att klampa in hos honom och be om hans hjälp... Tack, Mats! :-)

Dripp dropp

Jag gick vägen om hamnen på väg hem från kyrkokören ikväll. Det stod vatten kvar i kölsvinet på Fie, sedan maken var där och spolade i lite vatten mitt på dagen!

Jag drog fram slangen och lät den rinna en stund. Och jag kunde glädjande nog konstatera att de små strålar som stod ut från bordläggningen igår nu har övergått till att bli ett mycket mer diskret droppande. Om ens. På många ställen är hon tät.

Imorgon: sjösättning, om allt går enligt planerna. :-) Tjohoooo!

Liten men naggande god

Storleken spelar ingen roll. Är man vackrast så är man.

Sprickorna, del 3

Sagan om sprickorna fortsätter... Än så länge är jag väääldigt nöjd med tätningen!

Jag lade ju alltså i en vattenslang i sittbrunnen och döm om min förvåning när jag såg att vattnet stannade kvar i kölsvinet! Faktiskt. Förra året rann det rakt igenom i högre hastighet än vad slangen klarade av att pumpa dit.

Titta - det rinner vatten mellan borden, såklart, men inte genom sprickorna!

Transport

Vid halv sju ikväll mötte jag traktormannen. En stund senare var Fie på plats i hamnen!

Botten är klar

Nu så! Den sista bottenfärgen är på plats!

Imorgon skall jag ringa till traktormannen och fråga om han kan dra ner Fie till hamnen under dagen. Så skall jag hänga i en vattenslang och sedan.......... :-)

Jag återkommer såklart med rapporter efterhand.

Vi närmar oss...

Nu är lacken klar på bordet och listerna. Vitfärgen är klar (tack, söta maken!). Däcket är klart. Bottenfärgen är klar på babordsidan, och nästan klar på styrbordssidan.

Så, det som återstår innan sjösättning nu är alltså:

- att få på den sista bottenfärgen (lite på styrbord och runt om på järnkölen)

- nä... jag kommer inte på något mer!! :-)

Förhoppningsvis kan vi dra ner henne till hamnen på måndag och börja hälla i vatten. Häromdagen lade vi i blöta trasmattor, men eftersom det inte finns någon slang där hon står nu så har de inte så stor effekt. Men, de gör ju större nytta än skada.

Åh, vilken härligt kväll jag hade hos Fie idag. Kvällssolen... fågelkvitter... lugnt och stilla... ljudbok i öronen (dagens boktips: Karin Alvtegen, Skugga)... Underbart!

Sprickorna, del 2

Sagan om sprickorna forsätter. Jag bestämde mig för att täta dem med tätningskletet Tät. Förhoppningsvis lever det upp till det som står på tuben - att det är elastiskt och inte spränger sönder borden när de sväller. Om inte annat så skulle jag nog kunna vinna en rättegång eftersom det står på tuben...

Så, nu har jag kladdat i kladd i sprickorna, och påbörjat projekt övermålning (men jag blev inte klar med det idag, utan får fortsätta imorgon).

Fortsättning lär väl följa på det här, antar jag....... :-)

Lycka är...

... att ha ett jobb som gör att jag kan vara hemma och varva jobbandet med lite slipande och lackande på min skuta.

Nu är det fyra lager lack på bordet och listerna. Det går framåt...

Och i helgen utlovas strålande solsken och sommarvärme - alla är glada utom Fie. Det känns som att det är en kamp mot klockan att få sjösatt henne innan hon torkar mer...

Fortsatta framsteg

Och idag har jag ägnat tre timmar åt det översta bordet och avbärarlisten. Slipat och lackat. Det kommer att se väldigt lustigt ut för där som bordet är trärent kommer det att ha en helt annan färg än där som lacken finns kvar från de senaste tio åren... Lite om en tigerkaka... :-)

Kaffe

När maken är med och arbetar på Fie blir det genast viktigt att tänka på kaffenivån också... men då är det ju tur att vi har världens bästa kaffebutik inom moppeavstånd när det är dags för fika!

Däcket är klart!

Nu är däcket klart! Jag har, med god hjälp av maken som vanligt, fixat och grejat med däcket i flera timmar idag. Och när vi gick hem från Fie var det färdigmålat!

Före (rufftaket möter däcket, styrbordssidan):

Efter (babordssidan, men det ser ni ju):

Dessutom varmluftspistolade och skrapade maken det som behöver bli trärent på det översta bordet, så imorgon skall jag nog börja lägga på lack där. Fin-fint!

Sprickorna

Så här ser sprickorna ut... På den första bilden ser man liksom omfattningen av sprickorna, och det är ju alltså styrbord akteröver som ni ser. På den andra bilden ser ni ett exempel på hur sprickorna ser ut på lite närmare håll.

Någon bra idé om vad jag kan göra med dem? Är det sjösättning så snart som möjligt som är grejen, eller kan jag ta till något annat under tiden?

Linolja och brandfara

Förresten... hur lättantändligt är egentligen linolja?

Alltså - i kölsvinet finns det en del "bôs" som vi säger på göteborgska. Även om jag har dammsugit så gott det gick, så finns det ju en del kvar. Till exempel så kom jag inte åt mellan stäven och bordläggningen i höjd med mastfoten.

Så nu undrar jag: är det dumt att hälla i linolja inifrån? Är det brandfarligt? Det står på flaskan att man skall förstöra trasor och så, för att de kan självantända. Och det står även "sågspån" där...

Hm... klurigt. Någon som har något gott råd om hur jag bör tänka?

Helena slipar däck

Våren är här!

De senaste dagarna har jag:
- dammsugit insidan på skrovet
- slipat däcket från fören till röstjärnen
- slipat rufftaket
- oljat sprickorna några gånger med linolja

Dessutom har maken:
- skruvat loss alla (eller ja, nästan.... de som var möjliga) beslag och andra grejer på däcket och rufftaket
- tagit lite bilder på sin fru... bevisen kommer strax...

Pågående projekt

Nu har jag två parallella projekt på gång med Fie. Ett handlar om botten och ett om däcket.

Det som skall göras med botten är alltså:
Dammsuga ur skrovet.
Fortsätta olja de bord som har allvarliga sprickor.
Måla ny bottenfärg - fast det får vänta ett tag till.

Och projektet med däcket går ut på att:
Skruva loss alla beslag och andra prylar.
Slipa hela däcket och rufftaket.
Måla däcket och rufftaket med den nyligen inköpta däcksfärgen.
Skruva tillbaka alla prylarna.

Däcket är av plast, och ytlagret är ganska fult nu efter många års slitage. Så - det kommer göra underverk att få på ny yta där!

När de här två projekten är avklarade är det dags för Lackprojektet, och till sist skall det ju så klart på ett lager vitt på de vita borden och som sagt ett lager bottenfärg.

Igång

Så där, ja. Nu var man alltså igång.

Idag har jag konstaterat att om det inte finns något annat argument för att ha sin båt i Vättern så finns det i alla fall det här: det tar en timme att borsta av botten så att den är klar att måla. Så är det iiinte att ha sin båt i havet.

Dessutom har jag påbörjat projekt linolja. Det är nog värt besväret att olja träet runt sprickorna, så därför har jag börjat kladda på olja utifrån. Senare skall jag kladda inifrån också, men jag vill dammsuga ur henne först, medan hon är torr.

Typ tre timmar hos Fie. Jag var ensam på hela uppställningsplatsen. Undrar om alla andra kom av sig bara för att solen inte visat sig idag - igår var det ju helt fantastiskt!